Ensamheten är så ensam!

Robin har nu åkt iväg till kollot igen och det känns lika jobbigt som vanligt.
Det är alltid lika svårt att släppa taget honom efter den där sista kramen innan han åker.
Även om det bara är två veckor vi ska vara ifrån varandra nu så känns det jobbigt  att behöva vara ensam.
Kanske är det för att jag måste fixa en massa saker under dessa två veckor  som jag inte vet och jag orkar. Saker som två tentor i sommarekursen samt att sätta ihop två nya pass till höstterminens träningssugna människor.

Fast jag ska försöka rycka upp mig nu och tänka att tiden går fort, jag ska få gjort så mycket som möjligt av det jag måste så att jag bara kan njuta av ledigheten när väl jag kan åka hem om tre veckor.

Ni får inte tro att jag är helt förstörd, för det är jag inte, jag känner mig bara lite nere och jag vet att det kommer bli bättre.
Om ett par timmar ska jag iväg och jobba och det kommer bli så skönt att få tänka på något annat i ett par timmar.

Kommentarer
Postat av: Jossan

Nu är vi gräsänkor samtidigt... Det är jättetråkigt!

2010-07-26 @ 15:44:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0