loottas

Tackade nyss ja till Gunnars ( min käre vän) 18årsfest som infaller nästa söndag. När jag gjorde det fick jag nyss en massa saknadskänslor, av elevrådet så klart. För det är trosts allt så Gunnar och jag har blivit vänner. Elevrådet var väldigt speciellt och aldrig i hela mitt liv trodde jag att jag skulle brinna för det så mycket som man ändå gjorde.

Det blev liksom så, man fick sex nya vänner som efter ett tag mer kändes som ens famillj med tanke på hur väl de kände en. Tillsammans med dessa sex personer skulle man se till att vårt elevråd fungerade och gjorde Österäng lite roligare, lite bättre och llite coolare.

Vi satt ofta i långa möten tillsammans och pratade skit samt skissade ihop de olika arrangemangen vi genomförde. Det tog en del tid av ens fritid men jag skulle aldirg vilja ha det ogjort. Jag lärde mig supermycket, både genom att få arbeta med nya människor och få göra det jobb man just gjorde. Jag hade hand om alla ekonomi i sällskap med Ordförande med Olof och det var spännande minst sagt.

Men en dag tog allting slut, precis som allt annat gör. Det var halvsorgligt men så är det. Allting har ett slut.
Kom bara att tänka på det, vi hade så jäkla mysigt och kul i det där stökiga elevrådsrummet. Elevrådstiden fick mig att uppskatta gymnasietiden mer!

Elevrådsfest 2008, sjukt bra!

Maja och Olof, då elevrådsmänniskor, idag två av mina närmsta vänner, se som det kan bli!

Jag och Jocke på studentnatten

Jag och bästa Mijah!

Nej slutbölat över elevrådet, det var kul men gympan jag ska på nu kanske är ännu roligare?vem vet?!